Hur vet jag när det är dags att dra sig tillbaka?🤯
Som rubriken säger .. Hur ska jag veta när det är dags att dra sig tillbaka?..
Jag är inte direkt jätte ny med att prata med folk.. men hur ska jag veta när det är dags att sluta. Jag kan märka på en gång när personen i andra änden inte visar intresse längre. Svaren blir kortare, personen svarar inte alla gånger man skickar något, personen tar inte initiativ till att starta en konversation längre.
Och det är jag fan trött på. Varje gång man träffa en ny kille, som man tror att man klickat med (på ett kompis-isch vis) och man umgås med dom en gång, sedan när man skiljs åt så blir personen en okokt lasangeplatta, hur stel som helst med svaren.. innan man träffades så skickar personen gubbar som (😍😘😉😚🙈🙊😻) och nu är det kanske ingen gubbe alls med korta och snabba svar som gör att konversationen dör ut. Varför inte bara vara rakt på sak när man börjar skriva.. Hur dum tror personen att man är. Man märker ju på sättet den har skrivit innan man träffades och på sättet den skriver efter man har träffats..
Detta gör ju så att tankarna blrjar snurra inom en.. Man får miljoner frågor i huvet som:
Vad gjorde jag för fel?
Är jag verkligen så ful?
Sminkade jag mig för lite?
Är jag verkligen så tjock att du inte skriver så längre?
Detta är bara några frågor dom snurrar inom mig. Jag har väldigt dålig självkänsla redan, som orsakats av flera olika händelser i mitt förflutna. Och jag utmanar mig själv varje gång jag träffar någon ny, med att peppa mig själv och säga att "Jag är fin som jag är, tycker han inte om mig så är det hans förlust ". Men detta fungerar bara tills någon dag efter.
Varje dag kämpar jag med mitt förflutna, min självkänsla om mitt utseende och hur jag ska försöka hantera det. Jag har väldigt bra vänner som stödjer mig i detta. Men varje gång jag hör orden "Du är fin, bry dig inte om vad andra tycker" så låter det bara som en skyldighet från deras sida eftersom att dom är mina vänner . jag kommer inte kunna acceptera deras ord förens jag accepterat orden från mig själv. Vilket jag jobbar på.
Vet inte om någon annan känner som mig.. och jag vet att det inte är någon som läser detta, men om du känner igen dig, skriv gärna till mig om din situation och hur du tänker om detta🖖🏼
Otrohet..varför?
Detta är något jag funderat på ett tag.. men jag vet inte riktigt hur jag skulle få ner det text utan att det ska låta fel. Eller läsas fel. Och just detta inlägg är bara om mina tankar runt otrohet.
Det jag inte förstår hos vissa människor är otroheten.
Är man i ett förhållande tycker jag att man inte ska gå runt och flörta/vänstra med någon annan. Förstår du inte att du har en underbar kille/tjej som förmodligen inte vet vad du sysslar med men älskar dig oskyldigt ändå. Känner du dig inte skyldig? Känner du dig inte smutsig?
Har du en kille/tjej som faktiskt älskar dig varför inte stanna hos henne/honom? Varför måste du börja flörta med en tjej som kanske "gillat din bild" eller "kollat på dig".. det behöver inte betyda att den personen är intresserad utav dig. Det kan bara betyda att den förmodligen bara gillat din bild för att.. eller kollat efter sin kompis ute på stan och råkat svepa med blicken på dig.
Att vara otrogen Är inte okej. Om du nu så vill "hålla på" med fler än en tjej samtidigt tycker jag att du borde avsluta ditt förhållande. För det du gör mot din partner är väldigt sårande och ärrbildande! Han/hon kommer förmodligen ha svårt att lita på sin nästa partner på grund av dig. Allt som han/hon lagt ner på er är som ett damm moln. Det fanns aldrig där på riktigt. Tänk dig för innan du bestämmer dig för att lägga en kommentar till en tjej/kille nästa gång. Speciellt om du redan har ett förhållande! Tänk vad du gör mot din flick - eller pojkvän, man eller hustru! Det slutar aldrig bra.. det borde du vara medveten om. För sanningen kommer alltid komma fram oavsett hur mycket du döljer det.
Och för er som vet att mannen eller kvinnan har ett förhållande.. hur kan ni inte säga till dom? Hur kan ni inte säga till partnern att den(s) pojk/flickvän/man/hustru är otrogen mot dem? Jag skulle inte vilja att någon annans pojkvän stöter på mig oavsett hur snäll, charmig och snygg han än är! Det är inte okej! Jag skulle antingen säga till honom att han har en flickvän och att han borde tänka sig för vad han håller på med! Lyssnar han inte på det skulle jag gå till flickvännen och berätta. Jag vet att du nu förmodligen tänket att jag bara vill förstöra deras förhållande. Men så är inte saken. Det jag vill är att flickvännen ska veta vad hennes partner gör, då hon förmodligen är omedveten om det! Jag vet att hon också skulle tro att jag bara vill förstöra mellan dom. Men jag vill inte att någon kvinna eller man ska utsättas för otrohet! För Ett brustet hjärna har väldigt svårt att läka!
Så innan du går ut på internet eller krogen eller vad det nu är och förmodligen känner att du vill flörta runt lite. Tänk då att du har någon där hemma som älskar dig för den du är, inte för den du låtsas att vara! Tänk på att han/hon väntar på att du ska komma hem och förmodligen vill överrumpla dig med kärlek. Kommer du inte ha skuldkänslor om du är otrogen?
Dör söt döden med valpsjuka!
Nu har jag verkligen gått och blivit valpsjuk! kan inte mer än att drömma mig bort! har äntligen hittat en liten krabat som jag har fallit pladask för. däremot så bor denna lilla krabat 6 och en halvt timme ifrån mig. Fast egentligen är väl det ändå rätt bra eftersom att jag ändå inte kan skaffa hund i detta tillfälle. Eller?
När jag ser att nästan i min närhet skaffar sig en liten krabat så blir jag själv sugen på en egen liten plutt. Detta är också på grund utav olika skäl till att jag vill skaffa valp, men det tänker jag inte nämna i inlägget.
Behövde bara få dela med mig utav min valpsjuka just nu!
finns det någon mer som är valpsjuk mer än jag? Dela gärna med dig! Eller om du precis blivit med valp eller har en valp hemma! Jag vill gärna höra hur det går för er och era framsteg!
-Ingen bild på valpar idag-
När jag ser att nästan i min närhet skaffar sig en liten krabat så blir jag själv sugen på en egen liten plutt. Detta är också på grund utav olika skäl till att jag vill skaffa valp, men det tänker jag inte nämna i inlägget.
Behövde bara få dela med mig utav min valpsjuka just nu!
finns det någon mer som är valpsjuk mer än jag? Dela gärna med dig! Eller om du precis blivit med valp eller har en valp hemma! Jag vill gärna höra hur det går för er och era framsteg!
-Ingen bild på valpar idag-
allting kan gå itu, men mitt hjärta kan gå i tusen bitar
varför är det så jäkla jobbigt och inte veta vad man ska känna.. måste man känna något hela tiden?
för just under de senaste veckorna har jag bara viljat gråta, skrika, skratta och vara helt obrydd samtidigt, men jag vill bara ha en av dessa känslor. Men vilken av dom skulle göra så att jag mår bra? eller snarare vad som skulle göra bäst för mig.
Att konstant ha den oron i mig att någonting dåligt ska hända är det värsta som finns. Att behöva kliva upp på morgonen och möta sitt egna asikte i spegeln. att behöva ta sig till ställen som man helst skulle vilja undvika.
jag vet inte vad jag ska göra längre. Jag vet inte hur jag ska bete mig.
om du bara kunde leda mig vägen och visa mig hur jag ska göra för att allting ska bli lättare.
att du ska kämpa för mig lika mycket som jag kämpar för dig. Eller om du kämpar.. iallafall visa mig vad du kämpar för. För detta leder ingenstans..
om du bara kunde leda mig vägen och visa mig hur jag ska göra för att allting ska bli lättare.
att du ska kämpa för mig lika mycket som jag kämpar för dig. Eller om du kämpar.. iallafall visa mig vad du kämpar för. För detta leder ingenstans..
Ska jag kalla dig förädare? Eller ska jag kalla mig själv för dåre..
Just nu mår jag så jäkla dåligt psykiskt, inombords.. jag vet inte hur bra det syns utombords, men den som borde märka det som mest märker det verkligen inte. Att alltid behöva gå med ångest och oro i kropp och själ sliter på min hälsa.
Jag kan varken sova eller fokusera mig ordentligt på mitt skolarbetet. När jag väl försöker kommunicera så bryter jag bara ihop. Jag försöker säga hur jag känner och jag försöker övertala mig själv om att allting kommer att bli bra.. men hur ska det kunna bli bra om du inte ens försöker och förstå mig? Du vill inte ens lyssna på mina ord. och väl när du lyssnar så kan du inte låta bli att bli arg. Jag klarar inte av det här. Jag vill kunna älska dig. Men jag behöver din kärlek tillbaka. Jag kan inte bara ge och ge och inte få någonting tillbaka. Jag vet inte ens om jag kan skilja på sanning eller lögn längre för hur du än säger det så får det mig aty tveka. Jag mår jätte dåligt av att skriva det här. Men detta är ända sättet för mig att tänka på någonting annat och faktiskt få mig själv att inte gråta.
Hur fan kan man få någon att må såhär dåligt utan att märka av det...
Lögner får mig att vilja skada någon!
Hur man än vrider och vänder på det så kommer den talade lögnen bli saning tillslut.
jag vet inte hur man får någon att tala sanning, men jag vet när någon ljuger, vad exakt den ljuger om det vet jag inte.. Men ställer jag en fråga så ser man om den försöker säga någonting lämpligt istället för sanningen. ska jag vara helt ärlig så blir jag mer arg över den medvetna lögnen än den omedvetna sanningen!
jag vet inte hur man får någon att tala sanning, men jag vet när någon ljuger, vad exakt den ljuger om det vet jag inte.. Men ställer jag en fråga så ser man om den försöker säga någonting lämpligt istället för sanningen. ska jag vara helt ärlig så blir jag mer arg över den medvetna lögnen än den omedvetna sanningen!
varför ens ljuga? speciellt till någon som kan hela dig.
jag mår ju verkligen inte bra av det och jag känner bara att jag vill sätta en kudde mot mitt ansikte och bara skrika, eller slå knytnäven genom vägen. Bara för att göra av med ilskan och frustrationen.
jag vet ju att du ljuger, varför då inte bara säga sanningen efter att jag redan kommit på dig med att faktiskt ljuga.. Sedan att du börjar med sanningen men inte avslutar den utan kommer på en extra lögn för att jag inte ska veta allting, hmm.. gissa vad, jag vet mer än hälften, plus att du ljuger dom sista meningarna, hjälper mig på vägen till sanningen!
Jag må vara galen, men jag blir galen av frustrationen att veta någonting som du vet som jag inte vet. Jag blir galen av att du låter sanningen glida förbi ditt huvud och istället spy ut en massa lögner. jag blir galen av att se ditt ansiktsuttryck ändras när jag sagt att "jag vet att du ljuger". jag blir galen av att höra någonting som jag inte vill höra istället för att faktiskt höra det jag borde få höra!
du gör mig galen! frustrationen i mig kokar, jag vet inte vad jag ska göra och "förr eller senare så exploderar jag".
jag mår ju verkligen inte bra av det och jag känner bara att jag vill sätta en kudde mot mitt ansikte och bara skrika, eller slå knytnäven genom vägen. Bara för att göra av med ilskan och frustrationen.
jag vet ju att du ljuger, varför då inte bara säga sanningen efter att jag redan kommit på dig med att faktiskt ljuga.. Sedan att du börjar med sanningen men inte avslutar den utan kommer på en extra lögn för att jag inte ska veta allting, hmm.. gissa vad, jag vet mer än hälften, plus att du ljuger dom sista meningarna, hjälper mig på vägen till sanningen!
Jag må vara galen, men jag blir galen av frustrationen att veta någonting som du vet som jag inte vet. Jag blir galen av att du låter sanningen glida förbi ditt huvud och istället spy ut en massa lögner. jag blir galen av att se ditt ansiktsuttryck ändras när jag sagt att "jag vet att du ljuger". jag blir galen av att höra någonting som jag inte vill höra istället för att faktiskt höra det jag borde få höra!
du gör mig galen! frustrationen i mig kokar, jag vet inte vad jag ska göra och "förr eller senare så exploderar jag".
Can´t wait
har nyss setat och fyllt i en intresse anmälan om adoption. inte adoption om barn utan om hund. Eftersom att jag har små framtidsplaner så passade jag på att fylla i den idag så att jag har det gjort. Men hjälp av formuläret så hjälper dom mig att hitta den hunden som passar bäst in på mig. Och eftersom att jag inte är 18 än så hjälper dom mig tills jag är redo att skaffa en. Allså bara för att jag fyllt i anmälan så betyder det inte att jag vill ha en på en gång, utan jag kan vänta något år eller några år om jag vill.
Rätt spännande ska det bli!
Rätt spännande ska det bli!
Should i let it go?
Min vecka har verkligen varit en riktig kamp för mig. Har inte mått så bra, men har försökt att klara av dagarna så gott som det bara går. Igår och idag var nog dom värsta på hela veckan. Hat inte mått så här dåligt (psykiskt) på jätte länge, hur jag än tänker och vrider på det så får jag inte ihop allt. Om jag inte tänker känner jag mig tom, men om jag tänker över huvud taget så ramlar jag ner i min grop igen. jag vet inte vad jag ska göra ibland för att faktiskt inte tänka på hela situationen, men det är inte lätt när den tränger in i ditt huvud och lägger sig där. Åh snälla hjärna sluta tänk, sluta fundera.. bara släpp det.
Chicken weekend !
Det är inte mycket jag skriver på min blogg nu för tiden. Men det kan ju också vara så att mitt liv inte är i berg-o-dalbanan just för tillfället och jag mår bra. Så därför finner jag inte så mycket tankar i att skriva.
Mina dagar är ändå rätt tråkiga. iallafall nu när jag har haft påsklov.
Jag har däremot övningskört (2ggr) gick väl helt ok. Man kan inte dömmas efter 2 försök eller hur ? ;)
Sen har jag och tjejerna planerat tjejkväll.. som förmodligen kanske inte blir av..
Jag har träffat min otroligt fina syster, hennes man och lilla hjärtegullet till son. Vi har firat påsk tillsammans, ätit gott och haft det allmänt mysigt. Längtar till att få träffa dom igen!
Sen har väl mitt liv varit lite som ett mysterium. Den ni.
Bye
Mina dagar är ändå rätt tråkiga. iallafall nu när jag har haft påsklov.
Jag har däremot övningskört (2ggr) gick väl helt ok. Man kan inte dömmas efter 2 försök eller hur ? ;)
Sen har jag och tjejerna planerat tjejkväll.. som förmodligen kanske inte blir av..
Jag har träffat min otroligt fina syster, hennes man och lilla hjärtegullet till son. Vi har firat påsk tillsammans, ätit gott och haft det allmänt mysigt. Längtar till att få träffa dom igen!
Sen har väl mitt liv varit lite som ett mysterium. Den ni.
Bye
Praktik dagarna in pictures
Alla efterlängtade foton på de små och söta lurvtottarna från praktiken och hur mina dagar kanske har sett ut haha
Sportlov!!
Har under dem senaste 2 veckorna (7-8) vart på praktik i Norrköping hos en av min systers kompisar, då hon ganska nyligen startade upp ett hunddagis ville jag se hur hon har det där och hur hon gör med allting. OBOY vad kul det var! då alla hundarna kan gå ihop så är dom lösa på promenad, alla är gullvänliga och väldigt lätt hanterade. Och därför kunde jag också ta med mig min hund dit för att testa om hon förändras någonting under veckorna (psykiskt och fysiskt).
Trött i huvudet det blev hon allt, hundar överallt som hon inte är van med.
Har också tänkt över vissa beslut jag möjligtvis kommer att ta i framtiden och ändrat på lite grejer. Ska försöka med vanor och tidigare uppvaknanden (eller hur man nu säger) så att jag kommer igång med mitt liv lite bättre.
Jag vill ju må bättre än vad jag gör idag och jag vill ha en jäkla ljus framtid.
Ja nog om det. En rolig grej är att jag har spenderat ca 10h samanlagt på att sitta i ett tåg under 2 veckors tid.. Men det kan jag ju skylla på att jag ville träffa kompisar och såklart min pojkvän eftersom att det var alla hjärtansdag.
Lovet började väl inte så värst härligt som jag trodde att det skulle göra.. kändes mer som en långhelg som varar i en vecka. Men under veckans gång så har det väl blivit bättre, jag har vilat, träffat vänner. skrattat och träffat min käraste. Imorgon så blir det filmkväll med bruttorna, Har verkligen längtat efter att få träffa dem!
Dem är vekligen det som lyser upp mina dagar mer än vad min familj och pojkvän gör. utan dem så skulle det inte finnas ett jag! så glad över att ha er!
Trött i huvudet det blev hon allt, hundar överallt som hon inte är van med.
Har också tänkt över vissa beslut jag möjligtvis kommer att ta i framtiden och ändrat på lite grejer. Ska försöka med vanor och tidigare uppvaknanden (eller hur man nu säger) så att jag kommer igång med mitt liv lite bättre.
Jag vill ju må bättre än vad jag gör idag och jag vill ha en jäkla ljus framtid.
Ja nog om det. En rolig grej är att jag har spenderat ca 10h samanlagt på att sitta i ett tåg under 2 veckors tid.. Men det kan jag ju skylla på att jag ville träffa kompisar och såklart min pojkvän eftersom att det var alla hjärtansdag.
Lovet började väl inte så värst härligt som jag trodde att det skulle göra.. kändes mer som en långhelg som varar i en vecka. Men under veckans gång så har det väl blivit bättre, jag har vilat, träffat vänner. skrattat och träffat min käraste. Imorgon så blir det filmkväll med bruttorna, Har verkligen längtat efter att få träffa dem!
Dem är vekligen det som lyser upp mina dagar mer än vad min familj och pojkvän gör. utan dem så skulle det inte finnas ett jag! så glad över att ha er!
Sedan börjar väl lovet ida mot sitt slut och skolan börjar igen och jag kan inte säga att jag är lycklig över det, men det är bara en vecka sedan drar vi iväg igen till Linköping på specialiseringsvecka med inriktning friskvård för att lära oss om en massa rehab och massage osv. Längtar inte så jätte mycket, men sålänge man slipper skolbänken så låter det bra i mina öron!
(Bilder från praktiken kommer när jag har orkat lägga över dem till datorn)
(Bilder från praktiken kommer när jag har orkat lägga över dem till datorn)
Haha
Snö gör allting så mycket bättre ibland!
Egentligen borde jag sitta djupt inne i min debattartikel.. Men det går bara inte när det är så jäkla tråkigt. Jag erkänner att jag suger på att skriva saker som har med tidningar att göra.. insändare, artiklar, nyhetsbrev... allt det där.. Dessutom så förstår jag inte hur jag ska ta mig till! Jag har ingen fantasi och jag har inte heller något bra argument. Kom jätte gärna med förslag om vad jag kan skriva om. Alltså vad jag kan använda till en debattartikel. För i mitt huvud så står det still. Idéerna snurrar.. men jag vet inte hur jag ska formulera dem, så det blir inte så bra när jag skriver ner det. Aja, skitsamma.
Var ute på en riktigt rolig prommis med hundarna med en av mina närmsta vänner. där vi catched up some time.
Var ute på en riktigt rolig prommis med hundarna med en av mina närmsta vänner. där vi catched up some time.
Eftersom att hundarna älskar snö så utnyttjade vi det lite genom att kasta snöbollar i den djupa snön. Söta som små harar sprang dem i det djupa hur glada som helst. De gjorde min dag lite bätte.
Nu sitter jag här i min ensamhet och ska snart ta min efterlängtade dusch och sedan gå och lägga mig i min just nu väldigt sköna säng!
Bye 4 now
Nu sitter jag här i min ensamhet och ska snart ta min efterlängtade dusch och sedan gå och lägga mig i min just nu väldigt sköna säng!
Bye 4 now
n att leva ett liv utan mening är inget liv.
Det är inte många som vet hur jag mår inombords. Och det är för att jag är så låst och tillbaka dragen. Men det finns anledningar till varför jag är som jag är. Och hur jag än vrider och vänder på det så blir det bara fel när jag ska berätta det,
Men jag tror att det har med min barndom att göra. Jag var alltid den utstötta. Jag blev mobbad varje dag, just då när jag var fem år gammal så visste jag inte vad mobbning var. Men jag visste att jag inte mådde bra av det.. Varje dag fick jag stå ut med hårda ord, blickar, folk som skratta åt mig.
Detta höll på ända tills jag började i högstadiet. Tänk dig då att från att vara 5år gammal till 12-13år gammal bli mobbad nästan varje dag..
Jag tänkte inte på det. Jag visste inte varför jag grät ibland, det vet jag ibland inte nu heller.
Jag hade knappt något så kallat "liv" utanför skolan. Oftast så satt jag hemma framför tv:n eller i mitt rum och sysselsatte mig på det viset. Och det var oftast för att jag inte vågade gå ut. Jag vågade inte möta dem dömmande blickarna, dem hårda orden. Jag vågade inte heller klä mig som jag skulle viljat göra, utan valde dem kläder som kändes mest säkrast att ha på sig. Det händet någon gång ibland att jag fortfarande tänker på det. Jag valde också att börja med smink när jag fyllde 11, för att dölja mitt avskyvärda ansikte. Som många tyckte att jag hade. Till och med när jag var uppe på internet så fanns dem där och hackade på mig. När jag la upp en bild på mig själv så fick jag alltid en kommentar där det antingen stid "finns ingen fulare än du" eller "usch". Och det fick mig till att inte vilja gå till skolan. Eller ens vilja leva som just mig själv.
Jag vågar fortfarande inte ta saker i egna händer, jag gråter så fort jag känner den minsta lilla sorg. Jag sitter fortfarande oftast bara på mitt rum. T
Och allt det här för några ungar som inte visste vad respekt var. Dem visste inte hur man var snäll.
Jag har låtit mig påverkas av det, det kan jag erkänna. Men jag har också lärt mig från andras misstag. Jag mår idag inte så jätte bra. Eftersom att jag fortfarande kämpar mot en livslång kamp. Jag klättrar mig upp för den höga muren, men det finns en bra bit kvar.
Låt inte någon påverka dig för mycket med ord. Visst dem gör ont, men du har din ålder inna och kunna fatta egna beslut och kunna försvara dig själv. Jag däremot hade knappt någon på min sida, jag stod oftast själv och försökte försvara mig själv, men jag var bara ett litet barn. Jag kunde inte göra så mycket.
Tänk också på din omgivning, kolla runt på arbetsplatsen, skolan, på stan.. Se efter hur folk mår. Rent fysiskt. Kolla på din familj, hur mår dem psykiskt. Det kanske är någon som kämpar med något men den kan inte få fram sitt budska. Hjälp då honom/henne med det.
För att jag själv har svårt med ord i talan. Men väldigt lätt för skriftlig talan. Fråga om du kan hjälpa till. Det kan hjälpa den människan med mycket.
Detta inlägg gjorde jag inte för att dra åt mig någon specifik uppmärksamhet, jag försöker bara förstå mig själv för just i detta nuet. Och ibland behöver någon mer än bara jag veta hur jag faktiskt mår!
Det finns många som är lika mig, men det finns bara en av mig.
Men jag tror att det har med min barndom att göra. Jag var alltid den utstötta. Jag blev mobbad varje dag, just då när jag var fem år gammal så visste jag inte vad mobbning var. Men jag visste att jag inte mådde bra av det.. Varje dag fick jag stå ut med hårda ord, blickar, folk som skratta åt mig.
Detta höll på ända tills jag började i högstadiet. Tänk dig då att från att vara 5år gammal till 12-13år gammal bli mobbad nästan varje dag..
Jag tänkte inte på det. Jag visste inte varför jag grät ibland, det vet jag ibland inte nu heller.
Jag hade knappt något så kallat "liv" utanför skolan. Oftast så satt jag hemma framför tv:n eller i mitt rum och sysselsatte mig på det viset. Och det var oftast för att jag inte vågade gå ut. Jag vågade inte möta dem dömmande blickarna, dem hårda orden. Jag vågade inte heller klä mig som jag skulle viljat göra, utan valde dem kläder som kändes mest säkrast att ha på sig. Det händet någon gång ibland att jag fortfarande tänker på det. Jag valde också att börja med smink när jag fyllde 11, för att dölja mitt avskyvärda ansikte. Som många tyckte att jag hade. Till och med när jag var uppe på internet så fanns dem där och hackade på mig. När jag la upp en bild på mig själv så fick jag alltid en kommentar där det antingen stid "finns ingen fulare än du" eller "usch". Och det fick mig till att inte vilja gå till skolan. Eller ens vilja leva som just mig själv.
Jag vågar fortfarande inte ta saker i egna händer, jag gråter så fort jag känner den minsta lilla sorg. Jag sitter fortfarande oftast bara på mitt rum. T
Och allt det här för några ungar som inte visste vad respekt var. Dem visste inte hur man var snäll.
Jag har låtit mig påverkas av det, det kan jag erkänna. Men jag har också lärt mig från andras misstag. Jag mår idag inte så jätte bra. Eftersom att jag fortfarande kämpar mot en livslång kamp. Jag klättrar mig upp för den höga muren, men det finns en bra bit kvar.
Låt inte någon påverka dig för mycket med ord. Visst dem gör ont, men du har din ålder inna och kunna fatta egna beslut och kunna försvara dig själv. Jag däremot hade knappt någon på min sida, jag stod oftast själv och försökte försvara mig själv, men jag var bara ett litet barn. Jag kunde inte göra så mycket.
Tänk också på din omgivning, kolla runt på arbetsplatsen, skolan, på stan.. Se efter hur folk mår. Rent fysiskt. Kolla på din familj, hur mår dem psykiskt. Det kanske är någon som kämpar med något men den kan inte få fram sitt budska. Hjälp då honom/henne med det.
För att jag själv har svårt med ord i talan. Men väldigt lätt för skriftlig talan. Fråga om du kan hjälpa till. Det kan hjälpa den människan med mycket.
Detta inlägg gjorde jag inte för att dra åt mig någon specifik uppmärksamhet, jag försöker bara förstå mig själv för just i detta nuet. Och ibland behöver någon mer än bara jag veta hur jag faktiskt mår!
Det finns många som är lika mig, men det finns bara en av mig.
Norrköping! here i come!
Nu är det bestämt!
Vecka 7-8 sätter praktiken igång i norrköping. Där jag äntligen får träffa min underbara syster och bebiis!
hur som helst så har dagarna annars gått rättså segt. har bakat smörgåstårta åt älsklingens syster som igår fylle hela 25 år igår. Den blev riktigt snygg om man frågar mig eftersom att vi kämpade så jäkla mycket med den där osten med siffrorna haha! Och så blev den ju såklart supergod!
Vecka 7-8 sätter praktiken igång i norrköping. Där jag äntligen får träffa min underbara syster och bebiis!
hur som helst så har dagarna annars gått rättså segt. har bakat smörgåstårta åt älsklingens syster som igår fylle hela 25 år igår. Den blev riktigt snygg om man frågar mig eftersom att vi kämpade så jäkla mycket med den där osten med siffrorna haha! Och så blev den ju såklart supergod!
Visst är den tjusig ;)
