Hur vet jag när det är dags att dra sig tillbaka?🤯
Otrohet..varför?
Detta är något jag funderat på ett tag.. men jag vet inte riktigt hur jag skulle få ner det text utan att det ska låta fel. Eller läsas fel. Och just detta inlägg är bara om mina tankar runt otrohet.
Det jag inte förstår hos vissa människor är otroheten.
Är man i ett förhållande tycker jag att man inte ska gå runt och flörta/vänstra med någon annan. Förstår du inte att du har en underbar kille/tjej som förmodligen inte vet vad du sysslar med men älskar dig oskyldigt ändå. Känner du dig inte skyldig? Känner du dig inte smutsig?
Har du en kille/tjej som faktiskt älskar dig varför inte stanna hos henne/honom? Varför måste du börja flörta med en tjej som kanske "gillat din bild" eller "kollat på dig".. det behöver inte betyda att den personen är intresserad utav dig. Det kan bara betyda att den förmodligen bara gillat din bild för att.. eller kollat efter sin kompis ute på stan och råkat svepa med blicken på dig.
Att vara otrogen Är inte okej. Om du nu så vill "hålla på" med fler än en tjej samtidigt tycker jag att du borde avsluta ditt förhållande. För det du gör mot din partner är väldigt sårande och ärrbildande! Han/hon kommer förmodligen ha svårt att lita på sin nästa partner på grund av dig. Allt som han/hon lagt ner på er är som ett damm moln. Det fanns aldrig där på riktigt. Tänk dig för innan du bestämmer dig för att lägga en kommentar till en tjej/kille nästa gång. Speciellt om du redan har ett förhållande! Tänk vad du gör mot din flick - eller pojkvän, man eller hustru! Det slutar aldrig bra.. det borde du vara medveten om. För sanningen kommer alltid komma fram oavsett hur mycket du döljer det.
Och för er som vet att mannen eller kvinnan har ett förhållande.. hur kan ni inte säga till dom? Hur kan ni inte säga till partnern att den(s) pojk/flickvän/man/hustru är otrogen mot dem? Jag skulle inte vilja att någon annans pojkvän stöter på mig oavsett hur snäll, charmig och snygg han än är! Det är inte okej! Jag skulle antingen säga till honom att han har en flickvän och att han borde tänka sig för vad han håller på med! Lyssnar han inte på det skulle jag gå till flickvännen och berätta. Jag vet att du nu förmodligen tänket att jag bara vill förstöra deras förhållande. Men så är inte saken. Det jag vill är att flickvännen ska veta vad hennes partner gör, då hon förmodligen är omedveten om det! Jag vet att hon också skulle tro att jag bara vill förstöra mellan dom. Men jag vill inte att någon kvinna eller man ska utsättas för otrohet! För Ett brustet hjärna har väldigt svårt att läka!
Så innan du går ut på internet eller krogen eller vad det nu är och förmodligen känner att du vill flörta runt lite. Tänk då att du har någon där hemma som älskar dig för den du är, inte för den du låtsas att vara! Tänk på att han/hon väntar på att du ska komma hem och förmodligen vill överrumpla dig med kärlek. Kommer du inte ha skuldkänslor om du är otrogen?
Dör söt döden med valpsjuka!
När jag ser att nästan i min närhet skaffar sig en liten krabat så blir jag själv sugen på en egen liten plutt. Detta är också på grund utav olika skäl till att jag vill skaffa valp, men det tänker jag inte nämna i inlägget.
Behövde bara få dela med mig utav min valpsjuka just nu!
finns det någon mer som är valpsjuk mer än jag? Dela gärna med dig! Eller om du precis blivit med valp eller har en valp hemma! Jag vill gärna höra hur det går för er och era framsteg!
-Ingen bild på valpar idag-
allting kan gå itu, men mitt hjärta kan gå i tusen bitar
om du bara kunde leda mig vägen och visa mig hur jag ska göra för att allting ska bli lättare.
att du ska kämpa för mig lika mycket som jag kämpar för dig. Eller om du kämpar.. iallafall visa mig vad du kämpar för. För detta leder ingenstans..
Ska jag kalla dig förädare? Eller ska jag kalla mig själv för dåre..
Lögner får mig att vilja skada någon!
jag vet inte hur man får någon att tala sanning, men jag vet när någon ljuger, vad exakt den ljuger om det vet jag inte.. Men ställer jag en fråga så ser man om den försöker säga någonting lämpligt istället för sanningen. ska jag vara helt ärlig så blir jag mer arg över den medvetna lögnen än den omedvetna sanningen!
jag mår ju verkligen inte bra av det och jag känner bara att jag vill sätta en kudde mot mitt ansikte och bara skrika, eller slå knytnäven genom vägen. Bara för att göra av med ilskan och frustrationen.
jag vet ju att du ljuger, varför då inte bara säga sanningen efter att jag redan kommit på dig med att faktiskt ljuga.. Sedan att du börjar med sanningen men inte avslutar den utan kommer på en extra lögn för att jag inte ska veta allting, hmm.. gissa vad, jag vet mer än hälften, plus att du ljuger dom sista meningarna, hjälper mig på vägen till sanningen!
Jag må vara galen, men jag blir galen av frustrationen att veta någonting som du vet som jag inte vet. Jag blir galen av att du låter sanningen glida förbi ditt huvud och istället spy ut en massa lögner. jag blir galen av att se ditt ansiktsuttryck ändras när jag sagt att "jag vet att du ljuger". jag blir galen av att höra någonting som jag inte vill höra istället för att faktiskt höra det jag borde få höra!
du gör mig galen! frustrationen i mig kokar, jag vet inte vad jag ska göra och "förr eller senare så exploderar jag".
Can´t wait
Rätt spännande ska det bli!
Should i let it go?
Chicken weekend !
Mina dagar är ändå rätt tråkiga. iallafall nu när jag har haft påsklov.
Jag har däremot övningskört (2ggr) gick väl helt ok. Man kan inte dömmas efter 2 försök eller hur ? ;)
Sen har jag och tjejerna planerat tjejkväll.. som förmodligen kanske inte blir av..
Jag har träffat min otroligt fina syster, hennes man och lilla hjärtegullet till son. Vi har firat påsk tillsammans, ätit gott och haft det allmänt mysigt. Längtar till att få träffa dom igen!
Sen har väl mitt liv varit lite som ett mysterium. Den ni.
Bye
Praktik dagarna in pictures
Sportlov!!
Trött i huvudet det blev hon allt, hundar överallt som hon inte är van med.
Har också tänkt över vissa beslut jag möjligtvis kommer att ta i framtiden och ändrat på lite grejer. Ska försöka med vanor och tidigare uppvaknanden (eller hur man nu säger) så att jag kommer igång med mitt liv lite bättre.
Jag vill ju må bättre än vad jag gör idag och jag vill ha en jäkla ljus framtid.
Ja nog om det. En rolig grej är att jag har spenderat ca 10h samanlagt på att sitta i ett tåg under 2 veckors tid.. Men det kan jag ju skylla på att jag ville träffa kompisar och såklart min pojkvän eftersom att det var alla hjärtansdag.
Lovet började väl inte så värst härligt som jag trodde att det skulle göra.. kändes mer som en långhelg som varar i en vecka. Men under veckans gång så har det väl blivit bättre, jag har vilat, träffat vänner. skrattat och träffat min käraste. Imorgon så blir det filmkväll med bruttorna, Har verkligen längtat efter att få träffa dem!
Dem är vekligen det som lyser upp mina dagar mer än vad min familj och pojkvän gör. utan dem så skulle det inte finnas ett jag! så glad över att ha er!
(Bilder från praktiken kommer när jag har orkat lägga över dem till datorn)
Haha
Snö gör allting så mycket bättre ibland!
Var ute på en riktigt rolig prommis med hundarna med en av mina närmsta vänner. där vi catched up some time.
Nu sitter jag här i min ensamhet och ska snart ta min efterlängtade dusch och sedan gå och lägga mig i min just nu väldigt sköna säng!
Bye 4 now
n att leva ett liv utan mening är inget liv.
Men jag tror att det har med min barndom att göra. Jag var alltid den utstötta. Jag blev mobbad varje dag, just då när jag var fem år gammal så visste jag inte vad mobbning var. Men jag visste att jag inte mådde bra av det.. Varje dag fick jag stå ut med hårda ord, blickar, folk som skratta åt mig.
Detta höll på ända tills jag började i högstadiet. Tänk dig då att från att vara 5år gammal till 12-13år gammal bli mobbad nästan varje dag..
Jag tänkte inte på det. Jag visste inte varför jag grät ibland, det vet jag ibland inte nu heller.
Jag hade knappt något så kallat "liv" utanför skolan. Oftast så satt jag hemma framför tv:n eller i mitt rum och sysselsatte mig på det viset. Och det var oftast för att jag inte vågade gå ut. Jag vågade inte möta dem dömmande blickarna, dem hårda orden. Jag vågade inte heller klä mig som jag skulle viljat göra, utan valde dem kläder som kändes mest säkrast att ha på sig. Det händet någon gång ibland att jag fortfarande tänker på det. Jag valde också att börja med smink när jag fyllde 11, för att dölja mitt avskyvärda ansikte. Som många tyckte att jag hade. Till och med när jag var uppe på internet så fanns dem där och hackade på mig. När jag la upp en bild på mig själv så fick jag alltid en kommentar där det antingen stid "finns ingen fulare än du" eller "usch". Och det fick mig till att inte vilja gå till skolan. Eller ens vilja leva som just mig själv.
Jag vågar fortfarande inte ta saker i egna händer, jag gråter så fort jag känner den minsta lilla sorg. Jag sitter fortfarande oftast bara på mitt rum. T
Och allt det här för några ungar som inte visste vad respekt var. Dem visste inte hur man var snäll.
Jag har låtit mig påverkas av det, det kan jag erkänna. Men jag har också lärt mig från andras misstag. Jag mår idag inte så jätte bra. Eftersom att jag fortfarande kämpar mot en livslång kamp. Jag klättrar mig upp för den höga muren, men det finns en bra bit kvar.
Låt inte någon påverka dig för mycket med ord. Visst dem gör ont, men du har din ålder inna och kunna fatta egna beslut och kunna försvara dig själv. Jag däremot hade knappt någon på min sida, jag stod oftast själv och försökte försvara mig själv, men jag var bara ett litet barn. Jag kunde inte göra så mycket.
Tänk också på din omgivning, kolla runt på arbetsplatsen, skolan, på stan.. Se efter hur folk mår. Rent fysiskt. Kolla på din familj, hur mår dem psykiskt. Det kanske är någon som kämpar med något men den kan inte få fram sitt budska. Hjälp då honom/henne med det.
För att jag själv har svårt med ord i talan. Men väldigt lätt för skriftlig talan. Fråga om du kan hjälpa till. Det kan hjälpa den människan med mycket.
Detta inlägg gjorde jag inte för att dra åt mig någon specifik uppmärksamhet, jag försöker bara förstå mig själv för just i detta nuet. Och ibland behöver någon mer än bara jag veta hur jag faktiskt mår!
Det finns många som är lika mig, men det finns bara en av mig.
Norrköping! here i come!
Vecka 7-8 sätter praktiken igång i norrköping. Där jag äntligen får träffa min underbara syster och bebiis!
hur som helst så har dagarna annars gått rättså segt. har bakat smörgåstårta åt älsklingens syster som igår fylle hela 25 år igår. Den blev riktigt snygg om man frågar mig eftersom att vi kämpade så jäkla mycket med den där osten med siffrorna haha! Och så blev den ju såklart supergod!