Sportlov!!
Har under dem senaste 2 veckorna (7-8) vart på praktik i Norrköping hos en av min systers kompisar, då hon ganska nyligen startade upp ett hunddagis ville jag se hur hon har det där och hur hon gör med allting. OBOY vad kul det var! då alla hundarna kan gå ihop så är dom lösa på promenad, alla är gullvänliga och väldigt lätt hanterade. Och därför kunde jag också ta med mig min hund dit för att testa om hon förändras någonting under veckorna (psykiskt och fysiskt).
Trött i huvudet det blev hon allt, hundar överallt som hon inte är van med.
Har också tänkt över vissa beslut jag möjligtvis kommer att ta i framtiden och ändrat på lite grejer. Ska försöka med vanor och tidigare uppvaknanden (eller hur man nu säger) så att jag kommer igång med mitt liv lite bättre.
Jag vill ju må bättre än vad jag gör idag och jag vill ha en jäkla ljus framtid.
Ja nog om det. En rolig grej är att jag har spenderat ca 10h samanlagt på att sitta i ett tåg under 2 veckors tid.. Men det kan jag ju skylla på att jag ville träffa kompisar och såklart min pojkvän eftersom att det var alla hjärtansdag.
Lovet började väl inte så värst härligt som jag trodde att det skulle göra.. kändes mer som en långhelg som varar i en vecka. Men under veckans gång så har det väl blivit bättre, jag har vilat, träffat vänner. skrattat och träffat min käraste. Imorgon så blir det filmkväll med bruttorna, Har verkligen längtat efter att få träffa dem!
Dem är vekligen det som lyser upp mina dagar mer än vad min familj och pojkvän gör. utan dem så skulle det inte finnas ett jag! så glad över att ha er!
Trött i huvudet det blev hon allt, hundar överallt som hon inte är van med.
Har också tänkt över vissa beslut jag möjligtvis kommer att ta i framtiden och ändrat på lite grejer. Ska försöka med vanor och tidigare uppvaknanden (eller hur man nu säger) så att jag kommer igång med mitt liv lite bättre.
Jag vill ju må bättre än vad jag gör idag och jag vill ha en jäkla ljus framtid.
Ja nog om det. En rolig grej är att jag har spenderat ca 10h samanlagt på att sitta i ett tåg under 2 veckors tid.. Men det kan jag ju skylla på att jag ville träffa kompisar och såklart min pojkvän eftersom att det var alla hjärtansdag.
Lovet började väl inte så värst härligt som jag trodde att det skulle göra.. kändes mer som en långhelg som varar i en vecka. Men under veckans gång så har det väl blivit bättre, jag har vilat, träffat vänner. skrattat och träffat min käraste. Imorgon så blir det filmkväll med bruttorna, Har verkligen längtat efter att få träffa dem!
Dem är vekligen det som lyser upp mina dagar mer än vad min familj och pojkvän gör. utan dem så skulle det inte finnas ett jag! så glad över att ha er!
Sedan börjar väl lovet ida mot sitt slut och skolan börjar igen och jag kan inte säga att jag är lycklig över det, men det är bara en vecka sedan drar vi iväg igen till Linköping på specialiseringsvecka med inriktning friskvård för att lära oss om en massa rehab och massage osv. Längtar inte så jätte mycket, men sålänge man slipper skolbänken så låter det bra i mina öron!
(Bilder från praktiken kommer när jag har orkat lägga över dem till datorn)
(Bilder från praktiken kommer när jag har orkat lägga över dem till datorn)
Haha
Snö gör allting så mycket bättre ibland!
Egentligen borde jag sitta djupt inne i min debattartikel.. Men det går bara inte när det är så jäkla tråkigt. Jag erkänner att jag suger på att skriva saker som har med tidningar att göra.. insändare, artiklar, nyhetsbrev... allt det där.. Dessutom så förstår jag inte hur jag ska ta mig till! Jag har ingen fantasi och jag har inte heller något bra argument. Kom jätte gärna med förslag om vad jag kan skriva om. Alltså vad jag kan använda till en debattartikel. För i mitt huvud så står det still. Idéerna snurrar.. men jag vet inte hur jag ska formulera dem, så det blir inte så bra när jag skriver ner det. Aja, skitsamma.
Var ute på en riktigt rolig prommis med hundarna med en av mina närmsta vänner. där vi catched up some time.
Var ute på en riktigt rolig prommis med hundarna med en av mina närmsta vänner. där vi catched up some time.
Eftersom att hundarna älskar snö så utnyttjade vi det lite genom att kasta snöbollar i den djupa snön. Söta som små harar sprang dem i det djupa hur glada som helst. De gjorde min dag lite bätte.
Nu sitter jag här i min ensamhet och ska snart ta min efterlängtade dusch och sedan gå och lägga mig i min just nu väldigt sköna säng!
Bye 4 now
Nu sitter jag här i min ensamhet och ska snart ta min efterlängtade dusch och sedan gå och lägga mig i min just nu väldigt sköna säng!
Bye 4 now
n att leva ett liv utan mening är inget liv.
Det är inte många som vet hur jag mår inombords. Och det är för att jag är så låst och tillbaka dragen. Men det finns anledningar till varför jag är som jag är. Och hur jag än vrider och vänder på det så blir det bara fel när jag ska berätta det,
Men jag tror att det har med min barndom att göra. Jag var alltid den utstötta. Jag blev mobbad varje dag, just då när jag var fem år gammal så visste jag inte vad mobbning var. Men jag visste att jag inte mådde bra av det.. Varje dag fick jag stå ut med hårda ord, blickar, folk som skratta åt mig.
Detta höll på ända tills jag började i högstadiet. Tänk dig då att från att vara 5år gammal till 12-13år gammal bli mobbad nästan varje dag..
Jag tänkte inte på det. Jag visste inte varför jag grät ibland, det vet jag ibland inte nu heller.
Jag hade knappt något så kallat "liv" utanför skolan. Oftast så satt jag hemma framför tv:n eller i mitt rum och sysselsatte mig på det viset. Och det var oftast för att jag inte vågade gå ut. Jag vågade inte möta dem dömmande blickarna, dem hårda orden. Jag vågade inte heller klä mig som jag skulle viljat göra, utan valde dem kläder som kändes mest säkrast att ha på sig. Det händet någon gång ibland att jag fortfarande tänker på det. Jag valde också att börja med smink när jag fyllde 11, för att dölja mitt avskyvärda ansikte. Som många tyckte att jag hade. Till och med när jag var uppe på internet så fanns dem där och hackade på mig. När jag la upp en bild på mig själv så fick jag alltid en kommentar där det antingen stid "finns ingen fulare än du" eller "usch". Och det fick mig till att inte vilja gå till skolan. Eller ens vilja leva som just mig själv.
Jag vågar fortfarande inte ta saker i egna händer, jag gråter så fort jag känner den minsta lilla sorg. Jag sitter fortfarande oftast bara på mitt rum. T
Och allt det här för några ungar som inte visste vad respekt var. Dem visste inte hur man var snäll.
Jag har låtit mig påverkas av det, det kan jag erkänna. Men jag har också lärt mig från andras misstag. Jag mår idag inte så jätte bra. Eftersom att jag fortfarande kämpar mot en livslång kamp. Jag klättrar mig upp för den höga muren, men det finns en bra bit kvar.
Låt inte någon påverka dig för mycket med ord. Visst dem gör ont, men du har din ålder inna och kunna fatta egna beslut och kunna försvara dig själv. Jag däremot hade knappt någon på min sida, jag stod oftast själv och försökte försvara mig själv, men jag var bara ett litet barn. Jag kunde inte göra så mycket.
Tänk också på din omgivning, kolla runt på arbetsplatsen, skolan, på stan.. Se efter hur folk mår. Rent fysiskt. Kolla på din familj, hur mår dem psykiskt. Det kanske är någon som kämpar med något men den kan inte få fram sitt budska. Hjälp då honom/henne med det.
För att jag själv har svårt med ord i talan. Men väldigt lätt för skriftlig talan. Fråga om du kan hjälpa till. Det kan hjälpa den människan med mycket.
Detta inlägg gjorde jag inte för att dra åt mig någon specifik uppmärksamhet, jag försöker bara förstå mig själv för just i detta nuet. Och ibland behöver någon mer än bara jag veta hur jag faktiskt mår!
Det finns många som är lika mig, men det finns bara en av mig.
Men jag tror att det har med min barndom att göra. Jag var alltid den utstötta. Jag blev mobbad varje dag, just då när jag var fem år gammal så visste jag inte vad mobbning var. Men jag visste att jag inte mådde bra av det.. Varje dag fick jag stå ut med hårda ord, blickar, folk som skratta åt mig.
Detta höll på ända tills jag började i högstadiet. Tänk dig då att från att vara 5år gammal till 12-13år gammal bli mobbad nästan varje dag..
Jag tänkte inte på det. Jag visste inte varför jag grät ibland, det vet jag ibland inte nu heller.
Jag hade knappt något så kallat "liv" utanför skolan. Oftast så satt jag hemma framför tv:n eller i mitt rum och sysselsatte mig på det viset. Och det var oftast för att jag inte vågade gå ut. Jag vågade inte möta dem dömmande blickarna, dem hårda orden. Jag vågade inte heller klä mig som jag skulle viljat göra, utan valde dem kläder som kändes mest säkrast att ha på sig. Det händet någon gång ibland att jag fortfarande tänker på det. Jag valde också att börja med smink när jag fyllde 11, för att dölja mitt avskyvärda ansikte. Som många tyckte att jag hade. Till och med när jag var uppe på internet så fanns dem där och hackade på mig. När jag la upp en bild på mig själv så fick jag alltid en kommentar där det antingen stid "finns ingen fulare än du" eller "usch". Och det fick mig till att inte vilja gå till skolan. Eller ens vilja leva som just mig själv.
Jag vågar fortfarande inte ta saker i egna händer, jag gråter så fort jag känner den minsta lilla sorg. Jag sitter fortfarande oftast bara på mitt rum. T
Och allt det här för några ungar som inte visste vad respekt var. Dem visste inte hur man var snäll.
Jag har låtit mig påverkas av det, det kan jag erkänna. Men jag har också lärt mig från andras misstag. Jag mår idag inte så jätte bra. Eftersom att jag fortfarande kämpar mot en livslång kamp. Jag klättrar mig upp för den höga muren, men det finns en bra bit kvar.
Låt inte någon påverka dig för mycket med ord. Visst dem gör ont, men du har din ålder inna och kunna fatta egna beslut och kunna försvara dig själv. Jag däremot hade knappt någon på min sida, jag stod oftast själv och försökte försvara mig själv, men jag var bara ett litet barn. Jag kunde inte göra så mycket.
Tänk också på din omgivning, kolla runt på arbetsplatsen, skolan, på stan.. Se efter hur folk mår. Rent fysiskt. Kolla på din familj, hur mår dem psykiskt. Det kanske är någon som kämpar med något men den kan inte få fram sitt budska. Hjälp då honom/henne med det.
För att jag själv har svårt med ord i talan. Men väldigt lätt för skriftlig talan. Fråga om du kan hjälpa till. Det kan hjälpa den människan med mycket.
Detta inlägg gjorde jag inte för att dra åt mig någon specifik uppmärksamhet, jag försöker bara förstå mig själv för just i detta nuet. Och ibland behöver någon mer än bara jag veta hur jag faktiskt mår!
Det finns många som är lika mig, men det finns bara en av mig.
Norrköping! here i come!
Nu är det bestämt!
Vecka 7-8 sätter praktiken igång i norrköping. Där jag äntligen får träffa min underbara syster och bebiis!
hur som helst så har dagarna annars gått rättså segt. har bakat smörgåstårta åt älsklingens syster som igår fylle hela 25 år igår. Den blev riktigt snygg om man frågar mig eftersom att vi kämpade så jäkla mycket med den där osten med siffrorna haha! Och så blev den ju såklart supergod!
Vecka 7-8 sätter praktiken igång i norrköping. Där jag äntligen får träffa min underbara syster och bebiis!
hur som helst så har dagarna annars gått rättså segt. har bakat smörgåstårta åt älsklingens syster som igår fylle hela 25 år igår. Den blev riktigt snygg om man frågar mig eftersom att vi kämpade så jäkla mycket med den där osten med siffrorna haha! Och så blev den ju såklart supergod!
Visst är den tjusig ;)
