varför är det så jäkla jobbigt och inte veta vad man ska känna.. måste man känna något hela tiden?

för just under de senaste veckorna har jag bara viljat gråta, skrika, skratta och vara helt obrydd samtidigt, men jag vill bara ha en av dessa känslor. Men vilken av dom skulle göra så att jag mår bra? eller snarare vad som skulle göra bäst för mig. 

Att konstant ha den oron i mig att någonting dåligt ska hända är det värsta som finns. Att behöva kliva upp på morgonen och möta sitt egna asikte i spegeln. att behöva ta sig till ställen som man helst skulle vilja undvika. 

jag vet inte vad jag ska göra längre. Jag vet inte hur jag ska bete mig.
om du bara kunde leda mig vägen och visa mig hur jag ska göra för att allting ska bli lättare.
att du ska kämpa för mig  lika mycket som jag kämpar för dig. Eller om du kämpar.. iallafall visa mig vad du kämpar för. För detta leder ingenstans..