Känner inte att jag har samma ork längre, inte heller samma känslor som jag haft. Jag har ingen drivkraft till att göra de jag behöver göra. Eller de jag borde göra.. Jag har ångest och oro. Men ingen gråt kvar. Jag har väldigt mycket ilska inom mig, men vet inte hur jag ska handskas med den för att låta den komma ut på rätt sätt. Jag vet inte heller hur jag ska handskas med situationen. Den som jag just nu sitter i. 

Att känna allt det där får mig inte lycklig. De gör bara så att jag har en massa tyngd att bära runt på. ett par års tyngd. Som jag vill få bort men vet inte hur...

Att inte nämna någon i detta gör det väldigt svårt att skriva. Det finns absolut människor som inte gör någon nytta i mitt liv, men finns ändå där runt hörnet och glor. Skrattar åt mina val, trycker ner mig när jag är glad. Hånar mig för mitt utseende och hela mig..

Alla som finns där för mig är jag för evigt tacksam för! Att ni står vid min sida och låter mig gråta på era axlar. Lyfter bort mina tynger från axlarna. lyssnar när jag pratar och stöttar mig i ont och gott!

Jag älskar er verkligen