Den senaste månaden har nog vart en av dom tuffaste. Inte jämfört med hur jag hade det förra året, men nåt i den stilen.

Mycket bråk, tafs, prat...

Ibland så önskar man att människor skulle förstå vad man menar eller hur man mår första gången man pratar med dom. Men det funkar inte så i våran värld.
Iallafall inte i min värld tydligen. Ibland vet man inte ens vem man ska lite på längre. De kan säga en massa hjärt värmande saker, men de gör inte rätt saker för att få dig glad.
de kan också säga att de alltid finns där för dig, men när du väl ber om att de ska finnas där. Så finns dem inte. 
Allting är hel ihop mixtrat i min värld till en ända stor smet som rinner över kanterna. Jag vill få iordning på mitt liv, men hur?
Ska jag ge upp de jag älskar mest? Eller ska jag fortsätta hoppas.. För mitt hjärta går inte att lyssna på. Inte heller min magkänsla. Vad jag än gör så känner jag mig nerdragen i botten på ett djup hål.