Känslan när man inte känner nånting utom tomhet.. Allting runtomkring en gör en ledsen.. varje låt får en att nästan  börja gråta, Varje tanke vrids till sorg. Allting, just allting idag får mig att må dåligt. Och de är på grund av en liten småsak som mitt psyke gör till en stor sak.. Usch. Jag vill bara falla ner i ett stort djupt svart hål, som jag inte kan klättra upp ur, där ingen hör mig och bara sitta och ruttna bort resten av mitt liv. Precis så känner jag mig just nu.

 

Varför känns varje söndag som "dommedagens dag" för mig? --> Nja jag vet inte.. kanske för att helgen tar slut och  det är skola nästa dag.. eller bara för att man tjaffsar och bråkar som mest på söndagar?, jag vet inte. Jag har verkligen inge svar på dehär. Men vad jag vet just nu är att jag ska försöka göra min dag bättre genom att kolla på en film, ta en riktigt varm dusch och sedan dö. Nej men.. Måste göra sysslor innan jag kan slappna av och göra det jag vill. Usch vill inte lämna mitt rum :( 

 

(where is my other half when i need it!?)