Jag är rätt övertygad om att mitt skolår startade bra.. men faller rätt så snabbt. Förra veckan hade jag någonting att göra hela tiden när jag kom hem, jag var sysselsatt och var på bra humör för det mesta, men nu när det/den har försvunnit ur bilden så känns de som att mitt liv inte har någon mening längre. jag tänkte liksom för mig själv "nu då?" promenaderna är inte lika roliga, det är inte lika roligt att ens gå ut ur huset, det är inte ens kul att vara hemma.. vad ska jag fylla min tid med ? Och hur.......

Tycker att hela min livsstatus står och gungar vid bergskanten just nu. Jag lägger ner hjärta och själ i vissa saker, men får ingen respons tillbaka. Jag lägger ner tid och energi men inget av de hjälper. Jag offrar och bryr mig, men ingenting ändras. Jag säger till och påminner men då blir jag bara "ner spottad". 

vad jag än gör eller hur jag än gör det så är det på fel sätt. Någon blir alltid arg och någon blir alltid ledsen. I situtationen jag är nu så är det väl jag som blir ledsen, eller sårad i slutändan. Det är alltid jag som måste säga förlåt först, annars så kommer vi ingen vart. 

Jag överaskade dig.. Din reaktion var inte direkt den man hade hoppats på..

Jag vill umgås med dig.. Då måste du alltid ha en kompis med.

Jag bjuder ut dig.. Du nobbar mig.

Jag spontan köper något till dig och du visar inte ens din uppskattning för presenten.

 

Ska jag vara ärlig så är jag trött på allt det här. händer inget så tackar jag för mig.