Förkylnningen kom som ett sla i mitt huvud. Alltså som en chock. Däremot så kämpar jag emot snuvan och vägrar att använda nässprey och det verkar funka för min näsa verkar ge med sig. 
Funkade rätt så bra för mig igår eftersom att vi hade profildag och vi var långt borta från skolan och västerås, det var bara klassen och hundarna.
idag har inte hänt så mycket, kommit hem, druckit min sötaste kopp med kaffe jag någonsin har druckit (ugh) pratat med syrran och bebis i skype, sedan har jag bara nördat en massa serie. Min kropp orkar verkligen inte med en massa gående och arbetande just nu, och som oturen faller mig i hjärtat så har jag praktik imorgon, där hela min förmiddag går ut på att gå promenader och städa en massa. Men de är bara och dra sig själv i öronen och tänka positivt.

Det som stoppar mig från allt detta är mitt huvud.. Och om mitt huvud inte vill, så vill kroppen inte. Så är det, det huvudet tänker gör kroppen. Så enkelt är det.. Så hur svårt kan det egentligen vara att omvandla negativa tankar till de positiva? För er kanske det låter enkelt, men för mig är det ett jätte stort steg i mitt huvud alltså. Men jag försöker, jag försöker så många gånger att det bara får mig sämre. Det jag behöver är stöd. Stöd från folk som står mig nära som säger att jag kan klara det! att jag på något sätt kommer att klara hela min resa genom livet. Jag kommer ha det bättre, jag kommer att må bättre. Det är iallafall min motivation. 
Jag ska göra 2015 till mitt år, så småningom!!